Du är vad du heter?

Severin Severus Servatius föddes i Stockholm år 1861.

Hans bröder hette:

Hilarius Hegesippus Hippolytus

Abdon Antipas Aristarkus

Egidius Eusebius Eukarius.

De föräldrarna hade fantasi, minst sagt, och vågade gå emot rådande trender. Idag vill många ge sin bebis ett alldeles eget namn, något som utmärker just min unge. Fast någon måtta får det vara. Hegesippus har jag aldrig läst på någon barnvagnsskylt. Fast Tetris, Lycka, Ironside och Bajen går bra.

Min förstfödda fick heta Malin. Jag lobbade ett tag för Gaya, men det gick inte barnafadern med på, så vi kompromissade oss fram till Malin. Vanligt, men inte så vanligt just då, trodde vi. Men man lever i den tid man lever – just det året var Malin det andra vanligaste namnet på de nyfödda. Men det fick vi ju veta för sent.

Med namnet Gaya hade hon varit en av fem i Sverige. Istället blev hon en av 48 616.

Min svägerska heter Maridusleivis. När man googlar på det namnet så blir det noll träffar. Någon sån finns inte på nätet i alla fall, och då finns man väl knappast?

Maridusleivis bor på Kuba, och hon är förmodligen ensam om sitt namn även där. Men nu är det ju inte någon som säger Maridusleivis till henne – Kuba är smeknamnens förlovade land. Alla har många namn, eller smeknamn, och det tar ett tag innan man fattar vem som är vem. Inte är det så noga att stava rätt heller. När jag gifte mig så var det min mans svåger som fixade inbjudningarna till bröllopet, och trots att han bott ihop med min man länge så stavade han fel på namnet. Men vad gjorde det? Ingen tyckte det var konstigt. Edigney eller Edigsney, same same liksom, man vet ju vem det handlar om.

Ve den journalist som stavar namn fel i Sverige!

Även i Sverige kan man ha många namn nuförtiden. Mina barns småbröder har exempelvis fem namn var (blev det krångligt med släktförhållandena där? Småbröderna är halvbröder och inte mina barn alltså). Mina barn har fått nöja sig med modesta två namn vardera, men lillbrorsan heter Dante Sanjaj Gerhard Love Zackarias, och nästa lillbrorsa har även han fem namn.

Annat var det förr, då fick man nöja sig med ett. Eller möjligen två. Det var i slutet av 1500-talet som bruket att ge barnen fler än ett namn kom till den svenska överklassen, och några hundra år senare kunde vilken bondunge som helst ha två. Och numera fem alltså. Eller 25, som Achilles French. Han heter Achilles, Bo, Casca, Dom, Elmor, Fjodor, Gavin, Hamlet, Isak, Justice, Kelvin, Lincoln, Map, Naz, Odin, Pozzo, Quince, Rosco, Sebastian, Teodor, Ulusses, Vladimir, Widget, Xerxes, Yngve, Zeus. Ett namn för varje bokstav i det engelska alfabetet, enligt tidningen Vi. Undrar just hur det går när han ska fylla i blanketter?

I många länder har namnet en betydelse. Så är det exempelvis i Kina och i många afrikanska länder. Den förste jag mötte var Sunday, och han var inget måndagsexemplar, det är ett som är säkert. Happyness och Love är ju trevligt, men Mistake – hur roligt är det att heta det?

Misstag skulle nog inte godkännas som namn i Sverige.

Men vad spelar det för roll vad man heter? Man är ju den man är ändå, eller hur? Anders eller Muhammed? Göran eller Goran? Faktum är att enligt en studie så ger ett byte av ett invandrarnamn till ett mer svenskt namn en årlig inkomstökning med mellan 10 000 kr och 15 000 kr. Studien gäller vid byte av efternamn, men visst spelar det roll vad vi heter både i för- och efternamn. Åsa eller Åke, det kan ju också bli ganska många procents skillnad i lönekuvertet…

PS:

Severin Severus Servatius och hans fyra bröder hade en syster också. Hon fick heta Olga

 Publicerad i Handelsnytt

 

Kommentera