Kategoriarkiv: Okategoriserade

Perspektiv

Hösttrött, novemberregn… snart ligger blötlöv på spåren och hindrar tågen från att komma fram. Eller snöeländet. Vi bara väntar. På morgonen i vargtimmen ligger jag vaken, drömmer om det jag inte vill och somnar inte om. Ligger i gryningen och räknar om tiden, livet. Tillvaron har varit ljusare…

Men det gäller att ha perspektiv.

Pratar med kompisen som blev liggande på golvet efter kraftigt diskbråck. Mobiltelefonen låg i fickan, men den låg hon på, så den kom hon inte åt. Det gick inte att röra sig alls. Till slut kom hjälpen, och ambulanskillarna var i alla fall snygga. Det gäller att ha perspektiv.

Hon bor trots allt inte i Pakistan. Dit skulle hon aldrig ha råd att fara.

Just nu kan vi ta spjärn mot Pakistan. För ett tag sen var det Haiti. Vi är här, de är där.

Perspektiv, som sagt.

Kompisen har inte bara ryggproblem, nej, hon är ganska ofrisk kan man säga. Och tolv hyrläkare har hon träffat på vårdcentralen de senaste tre åren. Hon har pratat om sin mage, sin rygg, sina ögon, sin värkande kropp, men sorkfeber har hon i alla fall inte haft, vad hon vet.

Hon vet ganska mycket, men hon vet inte alltid vad de utländska läkarna förstått av hennes krämpor. Därför begärde hon ut sin journal.

Det var en dyster läsning.

I den stod det att hon haft sorkfeber. Varit inlagd på sjukhus i sex veckor med dialys.

Lite råttfobi möjligen, men sorkfeber… nä…

Inte heller har hon bytt hjärtklaff, vilket också stod i journalen.

I jämförelse med hjärtoperation och sex veckors dialys så är ju hennes verkliga hälsoproblem inget att komma med.

Perspektiv, som sagt.

Själv skaffade jag mig en ljusare syn på tillvaron häromdagen när jag besökte ett krematorium. Där hamnar vi nästan alla med tiden.

Då är det slutklagat.

Här, i tillvaron f k (före krematoriet) kan vi klaga på pendeltågseländet och jobbtramset, vi kan lida av hösttrötthet och vinterkräksjuka. Vi kan brinna för något, förhoppningsvis, men inte brinna upp. Vi har ännu inte slutat som någon sorts kattsand. Inte än.

Det gäller att ha perspektiv.

Jag säger bara Pakistan, hjärtoperation, kattsand.

Perspektiv

Då har jag i alla fall det sagt.

 

Dyra principer

Jobbet är inte bara jobb. Det gäller att ta sig dit också. Läser att Sundsvalls kommun startat tävlingen Till jobbet utan min bil. Fina priser utlovas om man lämnar bilen hemma.

Man lämnar inte bilen hemma i Sundsvallstrakten. Möjligen kvinna, men inte en man, om han inte är ung eller väldigt gammal. Har tänkt på det när jag åkt buss däruppe. Kliver det på en vit medelålders man har han säkert kört rattfull och förlorat körkortet. Inte utan min bil – en princip att ta på blodigt allvar!

Så tycks även en stor del av stockholmsmännen tänka, tänker jag när jag hamnar i bilkö på Sveriges mest trafikerade väg, Essingeleden. Bilkön liknar mest en parkeringsplats.

(okej då, kvinnor också – jag har väl inga fördomar).

I Stockholm kan tiden att ta sig till jobbet vara mer avgörande än själva jobbet. Krypa fram i promenadfart instängd i bilen eller tre byten med trängsel. Det senare kanske kan ge ett visst oxcytocinpåslag om man gillar att gnugga sig mot än den ena, än den andra, på tunnelbanan eller pendeltåget.

Jag är dock i grunden norrlänning och skulle mest av allt uppskatta en skogsstig som jobbväg, Stockholmspendlandet ger mig mest kickar av stresshormoner som adrenalin och kortisol. Apropå hormoner är det inget vidare att vara kvinna i klimakteriet i de lägena, helt plötsligt börjar man svettas och måste krångla av sig tröjan, varpå det bli för kallt, och ja.. ni fattar… Ändå är det inte framförallt kvinnor i klimakteriet som sitter i egen bil med egen AC. Ännu ett av livets mysterier.

En gång var jag på väg att flytta från Stockholm just på grund av pendlandet. På den tiden bytte jag tunnelbana från röd till blå linje vid centralen för att ta mig till jobbet. Tillsammans med mina medresenärer rusade jag fram på rullbandet längst nere i underjorden i gången som leder till blå linjen.

En dag läste jag i tidningen att det skett en våldtäkt i en av hissarna där nere – mitt i rusningstrafiken hade en kvinna blivit indragen i en hiss och våldtagits.

Jag var rätt trött på stan, men det här var droppen. Jag och min familj började leta alternativa ställen att bo på. Vi kom rätt långt i letandet, men flytten blev aldrig av. Och någonstans där kom en pytteliten notis i tidningen om att våldtäkten var en fejkad story.

Pendeltågsstressen delar vi alla som bor en bit utanför Stockholm. Än är det snö, än är det blöta höstlöv, nerrivna ledningar eller så har tåget fått ebola eller bältros (eller ja, kanske inte just det, men någon mystisk åkomma kan det vara i alla fall). Jag hade en gång en arbetskamrat som pendlade från Södertälje en tid då det var extremt mycket problem med pendeltågen. Hon var ömsomt uppgiven ömsomt rasande, med en kraftig tyngdpunkt på det senare tillståndet. Och hon hade bestämt sig för att inte betala för eländet. Hon hade en biljettremsa när hon åkte buss och tunnelbana i innerstan, men när hon skulle åka till och från jobbet med pendeltåget plankade hon i protest eftersom hon sällan kom fram den tid hon tänkt sig, om hon nu kom fram alls. En morgon stod det väktare vid biljettspärren och såg till att alla hade giltig biljett. Min vän är dock en mycket principfast kvinna, så hon fortsatte att vägra biljett. En dryg böteslapp skrevs ut, enormt mycket dyrare än biljetten. Det kan vara dyrt med principer.

Inte utan min bil är också en rätt dyr princip.

publicerad i Arbetsliv

Reportage

Här finns några reportage:

Kommunalarbetaren: Om två änkor som jobbar för att sörjande ska få bättre stöd

http://www.ka.se/index.cfm?c=94894

Arbetsliv: En dag på Störningsjouren:

http://www.prevent.se/sv/Arbetsliv/En-dag-pa-jobbet/2010/Han-kommer-nar-grannen-stor-dig/

Kollega: porträtt miljöprofessor Johan Rockström:

http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/default_s.aspx?gKey=rzhdjf6j&gInitPage=1

Kollega: reportage om klimatkompensation, sidan 42-47, nr 6:

http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/default_s.aspx?gKey=c31303df&gInitPage=1

Kollega, om en husfru, sid.34: http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=8kj4pzvx&gInitPage=1

 

 

Arbetsliv: Tillbaks på jobbet efter olyckan:

http://www.prevent.se/sv/Arbetsliv/Tema—ny/Tillbaka-pa-jobbet/Olyckan-forandrade-allt/

Arbetsliv, en dag på jobbet med begravningsrådgivaren:

http://www.prevent.se/sv/Arbetsliv/En-dag-pa-jobbet/2010/Liv-och-dod-ar-hennes-vardag/