Populärast på nätet vinner

Den som har flest prylar när hon dör vinner, är kanske helt ute idag. Nu gäller det att få flest kommentarer på bloggen? Populärast på nätet vinner?

Ett fenomen i vår alltmer digitaliserade och offentliga värld är de som bloggare om sin livshotande sjukdom, ofta cancer. Vi får följa kampen för livet, tyvärr ofta ända in i det sista.

En blogg kan vara ett fantastiskt stöd för den som bloggar om sin sjukdom. När det är tungt kommer bekräftelsen och hejaropen direkt där ute på nätet. När en behandling lyckas är det många som gläds med dig. Förhoppningsvis. För hur många kommentarer du får beror ju på hur många läsare du har. Den som skriver bra, har en snygg blogg och har fina bilder får fler läsare.

Kanske har vi fått en ny statusmarkör som följer oss ända in i graven. Kanske blir bloggandet ett nytt krav som följer oss ända in i morfindimman.

-Är den som får mer än tusen kommentarer efter begravningen en bättre människa än den som inte får några kommentarer? Kan människor tänka så? funderar Sara Natt och Dag, som är kurator på Stockholms sjukhem, ett hospice med hemsjukvård.

 

Hon berättar att i våras så bloggade alla unga som vårdades inom hemsjukvården som hör till Stockholms sjukhem.

-Det är något nytt. Jag undrar hur det ser ut om fem, tio år – bloggar alla då? funderar Sara.

Den som bloggar kan få stöd och uppmuntrande kommentarer dygnet runt. Så långt allt väl. Men vad händer när personen dör? Det kan vara svårt att avsluta bloggen, dels formellt, men också för läsarnas och de närståendes skull.

-Ibland förväntas det att anhöriga fortsätter bloggen. Läsarna vill veta hur det går, till exempel för familjen. Det kan också vara svårt för närstående att sluta skriva helt. När man stänger bloggen är hon verkligen död, säger Sara Natt och Dag.

Hon tror att det kan vara svårare att sörja färdigt och gå vidare i livet om man fortsätter blogga. En annan fara är att bloggen kan finnas kvar där i evigheter. Vill vi det?

-En blogg kan ju läsas av hela världen. Det kanske inte är så kul för barnen om den finns kvar om tjugo år?

Å andra sidan kan just det vara ett av syftena – du lever kvar där ute i cyberrymden trots att du för längesen lämnat jordelivet.

”Min största rädsla är att Andreas ska bli bortglömd”, skriver en kvinna som bloggar om sin döde son.

Det kan också bli ett konfliktämne i våra alltmer uppsplittrade familjer. Någon i familjen vill stänga bloggen eller facebooksidan. En annan familjemedlem vill att den ska vara kvar, som ett minne.

I framtiden blir det kanske självklart att ha med den sista digitala viljan i testamentet och att lämna sina lösenord, men ännu är vi inte där.

Svenska företaget My Webwill har det som sin affärsidé – lämna dina lösenord, din sista vilja till oss, så fixar vi resten. Då kan det handla om att stänga sidan, göra om den till en minnessida eller se till att dina närstående kan gå in och titta på de fotoalbum du har på nätet. Företaget har en gratistjänst om man bara vill ha hjälp med att radera konton, men om man vill ha mer service än så kostar det pengar. Det kan vara att ändra innehållet så att exempelvis bloggen eller facebooksidan blir en minnesplats eller skicka lösenord till anhöriga.

-Det är inte helt självklart att man vill radera en avliden människas blogg där denne kanske har skapat enormt mycket innehåll under flera år. Många ser ju både blogg, twitter, facebook etc som nutidens livsdokument och alltså jämförbart med mormors gamla handskrivna brev eller fotoalbum i bokhyllan, säger Lisa Granberg som är en av dem som startat My Webwill.

(publicerad i DIK forum)

Kommentera