Klimatkompensation

Satsa några slantar på energieffektiva spisar i Nigeria eller solenergiprojekt i Indien. Minskade koldioxidutsläpp där, i kompensation för de utsläpp du gör här. Det är vad klimatkompensation går ut på.

Privatpersoner gör det. Jag gjorde det nyss när jag flög till London, 75 kronor satsade jag för att mina koldioxidutsläpp skulle kompenseras med något som minskar utsläppen någon annanstans.* Exempelvis vindkraftverk i Kina, solkraft i Indien eller 80 procent effektivare vedspisar i Nigeria.

Och företag gör det. Herz, Ica, Statoil, Sveriges kommuner och landsting och många fler gör det. Regeringen gör det för internationella flygresor. Tjänsteresorna kompenseras, i en del fall kompenseras koldioxidutsläppen i hela verksamheten och företaget kan skryta med att vara klimatneutralt och därmed inte bidra alls till att det blir allt varmare på jorden.

Metoden är omdiskuterad. Borde vi inte ändra på vår egen energislösande livsstil istället för att betala några slantar för att de ska släppa ut mindre i fattiga länder? Är det inte viktigare att titta på vilka produkter företaget säljer och vad de har för påverkan på miljön istället för att kompensera för enskilda tjänsteresor? Är det rätt av ett företag som Vattenfall först investera i tyska kolkraftverk och sedan sponsra projekt som minskar utsläpp i ett annat land?

Klimatkompenserar vi hellre för vår flygresa istället för att helt enkelt åka tåg istället? En tågresa från Stockholm till Göteborg släpper ut cirka 4 hg koldioxid. En flygresa Arlanda-Landvetter släpper ut 70 kilo enligt SAS beräkning (144 kg enligt Luftfartsverket, som dubblar utsläppsberäkningen eftersom andra utsläpp kan påverka klimatet på hög höjd). Och då ska man förmodligen ta sig in till stan från flygplatserna också. Det blir ännu mer utsläpp för flyget.

Andra kritiker har påpekat att kvaliteten på projekten varierar och att det är svårt att veta att de genomförs på rätt sätt och att inte för mycket går till administration. Eller kanske träden skulle ha planterats eller vindkraftverken ändå skulle ha byggts även utan mina pengar? Och om man inte är säker – då är det väl bättre att inte göra något alls?

Eller kanske är det bättre att kolla vad pengarna verkligen går till?

*

Det finns två sätt att kompensera för sina utsläpp, dels att investera i projekt som minskar utsläpp någon annanstans, dels att köpa utsläppsrätter som gör att det blir dyrare för andra företag att släppa ut koldioxid, och därmed blir det mer lönsamt att satsa på energisnålare teknik.

Det förstnämnda är det vanligaste om du kompenserar dina egna resor, alltså projekten som handlar om vindkraftsparker, solenergiprojekt, biomassa som ska ersätta fossila bränslen, effektivare vedspisar etc. Här ingår också trädplanteringsprojekt eftersom växande träd lagrar koldioxid, men eftersom det är svårt att veta att träden verkligen står kvar, och svårt att veta hur länge, så har den metoden varit särskilt kritiserad.

Projekten bör vara certifierade enligt CDM, Clean Development mechanism, som finns reglerat i Kyotoprotokollet. En del tycker att man bör gå längre än vad som krävs inom FN och har skapad Gold Standard, som ställer ännu högre krav på projekten, till exempel kan inte trädplanteringsprojekt få Gold standard.

Dessa projekt är kontrollerade och registrerade, och de skulle inte ha genomförts ändå, även utan de satsade slantarna.

*

Det fungerar så här ungefär: Någonstans, till exempel i Indien eller Kina, byggs vindkraftverk eller startas ett biogasprojekt som inte skulle ha startats utan klimatpengarna från väst. Projektet minskar utsläppet av växthusgaser. När det godkänts enligt CDM-reglerna kan aktörer som exempelvis Atmosfair eller Tricorona green sälja certifikat som motsvarar utsläppsminskningen till företag som vill klimatkompensera sin verksamhet. I slutänden är det kanske du, som ska ut på din semesterresa, som betalar när du klimatkompenserar via resebyråns hemsida.

*

De flesta CDM-projekt pågår i Kina – kanske inte så konstigt om man tänker på att exempelvis varje svensk orsakar mer växthusgasutsläpp i Kina än vad den genomsnittlige kinesen gör.

*

Med tanke på alla kritiska synpunkter, ska man kompensera för sina klimatutsläpp? Jag frågar Stefan Gössling, professor och mobilitetsforskare som forskat mycket kring resandet och flygets påverkan på miljön. Han tycker att det är synd att debatten kring brister i hur utsläppen kompenseras leder till att färre gör det. Idag kompenseras endast 2 procent av flygresorna, och han är rädd för att det blir än färre i och med den ekonomiska krisen.

-Jag klimatkompenserar, men man ska veta vad man väljer så att man kan förlita sig på att det verkligen sker en minskning av utsläppen. Man behöver inte titta så mycket på vilka projekt det är eller om det är ett vinstdrivande företag som genomför dem eller inte, utan det viktiga är att det är CDM- eller Gold standard-projekt, säger han.

Själv tycker han att Gold standard egentligen är det man bör kräva, där är kraven hårdare och man kan lita på att projekten inte skulle ha genomförts utan mina pengar. Just detta, additionalitet som det heter, att projekten inte är lönsamma projekt som skulle ha genomförts ändå, är en basprincip som det ofta har brutits mot inom klimatbranschen, enligt Stefan Gössling.

Själv använder han tyska Atmosfair när han kompenserar för sina utsläpp. Han känner till dem, de har bara Gold standard-projekt och det mesta av pengarna går direkt till projekten.

-Men det betyder att de som arbetar där har extremt låga löner, konstaterar han.

*

Att köpa utsläppsrätter då, är det ett alternativ?

Tanken är att om många köper dessa, så blir det färre på marknaden, och därmed blir de dyrare för de företag som ingår i EU:s system för utsläppshandel och som måste ha dem. Resultatet – det blir relativt sett lönsammare för dem att satsa på energibesparande ny teknik.

Problemet är bara att de delats ut gratis, och under förra handelsperioden fick många företag så många att de kunde sälja dem och få en nätt liten vinst på detta.

I det läget, när det finns ett överskott på utsläppsrätter, gör det ingen nytta att köpa dem, tycker Stefan Gössling.

2012 kommer flyget med i systemet med utsläppshandel, och då kommer 85 procent av utsläppsrätterna att skänkas till branschen, resten auktioneras ut. Stefan Gössling är kritisk till detta, han tycker att allt borde auktioneras ut.

 

-Problemet är att klimatkompensering kräver altruism. Du får ingen speciell nytta av det, mer än kanske gott samvete. Och folk letar permanent efter anledningar att inte göra något, säger Stefan Gössling.

 

Jag är en så liten del av alla miljarder på jorden, just min resa betyder väl ingenting? Och föresten, kan man lita på att växthuseffekten finns? Och kan jag lita på klimatkompenseringsprojekten?

Jag kompenserade min resa till London i alla fall. Men frågan är om jag borde ha åkt dit?

Det allra bästa vore ju att ha satsat på projekt som minskar utsläppen – och samtidigt stannat hemma.///

*Summan kan variera utifrån vilken utsläppskalkylator som används. Jag använde Luftfartsverkets, som dubblerar utsläppet av koldioxid med tanke på att andra utsläpp av koldioxid kan skada klimatet när de släpps ut på hög höjd. Kalkylatorerna utgår också från olika antaganden när det gäller, flygplanstyp, mellanlandningar, resrutt, hur fullsatt planet är etc

(publicerad i Kollega)

Kommentera